September

Känns som att oavsett vad jag gör så är vägen alltid krokig

Återanvänder samma hinder tills jag blir tokig

Min hjärna som ett fartgupp och bad vibes går rakt upp

Gått så långt att jag inte ens ler när något är roligt

Gräver ner mig under marken inget ljusinsläpp

Tar ett år att klättra upp men att falla ner är så sjukligt lätt

Sägs att problemen bara bli färre när du växer upp

Men mina hjärnspöken förökar sig på ett kusligt sätt

Spenderar dagar utan vett

Lyssnar till min djävul och min ängel så fort jag kliver ur sängen

Men kan aldrig avgöra vem som har rätt

Vem fan sa att leva skulle vara lätt