Hon vaknar fem och fyrtiotvå

Dags att gå upp för snart skall bussen gå

Till det första av hennes fyra jobb

Att vara rut-piga åt någon överklass snobb

Han tar på hennes bröst

För det är husbondens röst

Som bestämmer om det blir vinst eller förlust

Så hon får fan visa lite glädje och lust

Visa lite glädje och lust

Tills hon jobbar tills hon dör

Tills hon jobbar tills hon dör

Tills hon jobbar tills hon sakta bara dör

Femtio miljarder stals från löntagarnas pensioner

För att skapa rut och rot till redan rika personer

Och högerjournalisten blundar som inget hänt

En ryggradslös prostituerad skribent

Och när klockan är tjugotre och trettiofem

Tar hon sista bussen hem

Från sitt fjärde lågavlönade slaveri

I en marknadsdemokrati

Är det något hon får finna sig i

Tills hon jobbar tills hon dör

Tills hon jobbar tills hon dör

Tills hon jobbar tills hon sakta bara dör