Vid myren (Text: Gustaf Fröding) Lyrics

Över myren mörknade kvällens skugga, tyst och töcknigt och tomt var allt

Blygrå molnvarv upphörde ej att dugga silregn, ljudlöst och isigt kallt

Ingen enslig en eller grönklädd tuva, ingen kulle, av ljungris klädd, störde dödens färg, som sig lagt att ruva på den sumpiga mossans bädd

Kretsande kring på regntunga vingar irrar - ensam - svulten - en hök omkring

Skogen, mörk och stum, ifrån dunklet stirrar över tomrummets ingenting

Blott I väster skymtar ännu den matta sista resten av dagern fram över klippans kala, av regnet glatta, aldrig mossöverväxta kam

Här är stilla vila för trötta tankar, här kan grämelsen andas fritt, icke störd av hoppet, som utan ankar styr, där livsvimlets skum går vitt

Här kan nedbränd lidelse smärtsamt kyla heta askan I nattkall vind, här kan ångern sorgset I skymning skyla skammens rodnad på avtärd kind

Här kan sinnet slita det sista bandet, som vid sorgen och livet band, här går vägen fram till det skumma landet, till det eviga intets land.