En Gamling Lyrics

Jag fick bröd, men jag vet icke huru, det kom liksom ovanifrån

Och jag byggde av otäljd furu ett pörte vid Savonaån

Jag åt bark med de mina om våren, och till drick jag tappade sav

Jag timrade giller i snåren och var nöjd med vad Herren gav

Och min ende son han vart bonde, och tog kvinna han liksom jag

Han regerade mest som den onde, och drev drängar med hugg och slag

Och åt mig, som var gammal och styvbent, sa han aldrig ett hugnesamt ord

Fast jag timrat de hus han fått äga, fast jag röjt varje tum av hans jord

Och hans kvinna var vass som en skära, och hans kvinna var kall som is

Och hans kvinna var tröttsam att svära, och hon var min ålders ris

Och en dag stod en kärra på backen, med en hösäck och bräde för två

Och för kärran stod tjugoårs Blacken, och hans man var som aska grå

Och jag tänkte, jag kan väl fråga, vart färden gäller så dags

Men jag ville ändå inte våga att tiga är bäst till lags

Och jag teg och frågade icke, och jag åt min välling i vrån

Och jag hörde på hela timmen, ej ett ord av min ende son

Det var tyst med svära och träta, det var ovant mot andra dar

Och när pojken min slutat äta så sa han, nu åker vi far

Är det högtid? Ska gamlingen åka? Är det andra tider igen

Men en vill inte fråga och bråka, en får veta, får veta sen

Vi stannade här. Jag är gammal, jag orkade ej tala mer

Jag är liknöjd hur dagarna vandra, och hur solen går upp och ner

Men gott är vid fattighusborden får ha som en orubblig tröst

Här är närmare den djupa jorden, och den fattiga skördens höst

På min träbrits drömmer jag vaken, på min träbrits med sparsam halm

Och tung är luften som livet, som mara är nattens kvalm

Och fast han var hård mot far sin, så längtar jag härifrån

Jag längtar att gräva i jorden, åt min hårde, min ende son