Nattskift

Har slitit hårt' jobba nattskift på kyrkogården

Där siluetten av en ensam själ stigit fram igenom dimridån

Han lever ensam' Lär dö ensam' aldrig i symbios

Men med drömmar å mål som aldrig gick i lås

Å lär kanske aldrig riktigt förstå

Hur det faktiskt blivit så

Var ju rädslan för å bli övergiven han alltid flytt ifrån

En tankspridd filosof som inte kan ett skit om filosofi

Kan han ens se allvaret i ironin

Kan han skrubba rent sin självbild tills den blivit som ny

Som en hepatit eller hivpositiv kanyl i klorin

Kan han nå sin fulla potential å bli som han var menad att bli