Saknaden Lyrics

Den hydda, där jag fostrad blivit

Mitt hjärtas forna helgedom

Jag nyss såg ödegjord och tom

Dess vägg var fälld, dess tak man rivit

I följd av nye ägarns dom

En tår föll mig så het på kinden

Förödelsen jag kring mig såg

Den goda ålderstigna linden

På gården fälld för yxan låg

Vid denna åsyn, full av smärta

Vad tusen minnen för mitt hjärta!

Vad år, som sorgligt flutit fram

Sen sista glada syskondansen

Vid fröjden av midsommarkransen

På denna fordom höjda stam!

Där låg den nu till jorden stupad

Med grenen avklädd, kronan kal

Jag stod I tankens natt fördjupad

Med detta hemska, tunga kval

Med dessa styng, man innerst känner

Då man av sorger lutad går

Och måste se hur döden slår

Den sista av ens ungdomsvänner

Allting min dystra saknad ökte

Kring tomten förde jag min blick

Allt bar förgänglighetens skick

Försvunnet var det hem jag sökte

Jag endast på dess spillror gick

Vid tanken av förflutna tider

Av barndomsårens blomsterked

Mitt öga grät, mitt hjärta sved

Som blott ett känsligt hjärta svider

Då man, till fädrens boning förd

Sen många längtans år omsider

Ser den förhärjad och förstörd